Den sjätte juli tog det slut mellan Lilltösens mamma och mig. Det var ett väldigt omtumlande slut och det kom ganska oväntat. Det har varit sådär mellan Lilltösens mamma och mig en längre tid och det har varit en del bråk men det var väl ingen av oss som trodde att det skulle sluta som det gjorde.
Det var den sjätte juli som jag gav Lilltösens mamma ett val, Åker du nu då behöver du inte komma tillbaka heller. Lilltösens mamma valde att åka. Den trettonde juli kom Lilltösens mamma förvisso tillbaka, men för att hämta Lilltösen och för att börja flytta sina saker.
Det var då jag förstod. Det är verkligen slut.
Sedan dess har det varit dagar som jag inte kunnat somna förrän klockan fyra fem på morgonen och det har varit dagar som jag inte kunnat somna alls. Det har varit dagar som jag inte ens har klivit upp ur sängen och det har varit dagar då jag till och med har funderat på att ge upp allting.
Även veckorna som jag haft Lilltösen har det varit sådana dagar. Det har varit nätter som jag gråtit mig igenom på grund av att jag varit helt utmattat men trots det inte fått sova något på grund av att Lilltösen hållit mig vaken.Det har varit dagar då Lilltösen inte velat äta något av det jag lagat och det har varit dagar då Lilltösen vägrat att ens smaka på maten.
Försöker ta en dag i taget. Snart kommer i alla fall Lilltösen hem igen.
Läs även andra bloggares åsikter om separation, ensamstående, förälder, barn.
